Blogg


Arkiv


Kategorier


Meta

Logga in

Det var det.

22 December 2008 - 09:00

Då var ännu en termin i Lunds Studentteater slut, fix och färdig, min femte. Jag vill av hela mitt hjärta tacka alla er som varit med och skapat, slitit, skrattat och kämpat. Jag är så glad att det finns så många engagerade och duktiga människor och att ni alla vill vara med just i LUST!

Det är inte utan att jag sträcker lite på mig när jag skriver att denna, min första termin som förman, har varit en fantastisk termin för Lunds Studentteater. Vi har synts och hörts och drivit en verksamhet som har engagerat och intresserat så många. NI kan alla med rätta vara mycket stolta över er själva, över att ha fört LUST ytterligare ett steg framåt och uppåt!

Inget av vår framgång hade dock varit möjlig utan det arbete som lagts ner föregående år. David med styrelse tog under sitt år vårt lilla utskott ett stort steg framåt och Magnus med styrelse byggde ett rejält trappsteg uppåt förra året. Nu är det vi som fortsätter bygga på den grunden.

Jag, Josefina, Patrik, Stina, Elin och våra varmt välkomna nytillskott, Anja som styrelsemedlem och Taif som producent, finns för ER nästa termin. Kom till oss med era idéer, problem och gärna lösningar. Ett stort tack till Kalle, som nu lämnar styrelsen, för ett jättebra jobb! Vi kommer att sakna dig.

Nästa termin blir det Vildanden, Radioteater och Teaterträningar, om ni vill fortsätter vi succén med Teaterporten. Jag har också hört det viskas om gästspel i Tetergalenprojektet och en STEVE-serie. Har ni energi över finns det självklart möjligheter att föreslå nåt helt nytt, eget och annorlunda (ja, någon annans, gammalt och vanligt går förstås också helt utmärkt).

Tack för en fantastisk termin!
God jul och Gott nytt år till er alla också om vi inte ses innan dess!


Tova Bennet




Sista chansen…

17 December 2008 - 14:00

Så var det dags. Sista föreställningen om tre timmar...

Här sitter man på expen och brukar internet (eftersom inget sådant finns att tillgå hemma...) tillsammans med teknikchefen, en kostymör och en gammal LANSmedlem. Intensivperioden går mot sitt slut, och det är snart dags att lämna borgen, och lund, för en tid. Känns alltid lika tråkigt....

Men innan dess så ska vi leverera helvetet på scen! Ikväll kör vi så det ryker!!


/Jean-Banan


Patrik Svedberg




När tekniken inte vill

15 December 2008 - 22:00

Strax före kvällens föreställning kom jag instressande till AF-borgen. Jag ville se Döda utan gravar (av Jean-Paul Sartre wink ) en gång till och hade insett att det här var min sista chans. Redan när jag gick in bland den förväntasfulla publiken märkte jag att någonting var fel. Det fanns inget ljus i salongen. Som trogen LUST:are kunde jag inte undvika att bli nervös, men hoppades att det enbart var publikljuset som strulade. Ganska snart blev jag varse om att så inte var fallet när allas vår älskade producent-Elin går upp framför de agerande skådespelarna och förklarar att publiken får utrymma lokalen då vi lider av tekniska problem. En förvånad publik börjar snällt ta sig ut i mörkret.

När de är ute börjar vi leta längs sladdarna vad som kan vara fel och Cecilia upptäcker snabbt en sladd som är ur. Lättade kan vi konstatera att ljusbordet kommer igång igen. Elin kommunicerar med skådespelarna och det enas om att vi ska släppa in publiken efter fem minuter. Jag och Elin går runt och informerar publiken som nöjt står och mumsar på publikbartilltugg som de tilldelats gratis.

Fem minuter senare intar publiken sina platser igen och skådespelet kan börja. Våra skådespelare är riktigt professionella och gör en riktigt bra första akt. Jag är imponerad av er allihopa som inte lät er störas märkbart. I andra akt följer dock nya tekniska problem. En lampa (eller flera?) börjar blinka och bitvis blir det rätt mörkt på scen. Vår duktiga teknikchef agerar dock snabbt och sätter in "vaktljuset" även under motståndsmännens scener. Ännu en svettig situation är räddad.

Slutligen får Malou än en gång kämpa för att hinna dö i tid då hennes klocka är programmerad på för kort tid. Hon löser situationen snyggt och lyckas dö innan klockan är nere på noll. Även Christian hanterar situationen väl och hoppar sin replik. Eloge till er båda!

Trots teknikkrångel så lyckades LUST göra ännu en välgenomförd föreställning. Enligt mitt tycke starkare än premiären. Tack allesammans som gjorde det möjligt ikväll. Producent, publikbararbetare, skådespelare och teknikgrupp. Tillsammans är vi bäst!

Slutligen vill jag bara rekommendera alla som inte varit och sett Döda utan gravar att ta tillfället i akt de två föreställningar som nu är kvar. (Kommer ni på onsdag får ni köpa biljetter och pausfika av mig). Samt uppmana alla som bara sett föreställningen en gång att se den igen.

Kramar till er allesammans
/Disa


Disa Nordling




Värda att dö för

10 December 2008 - 17:00

Här sitter vi då, i Röda rummet. Vissa av oss för första gången, vissa redan på rutin. Nerverna spelar virrvarrigt under vår skådespelarhud & stämningen är minst sagt pirrig. Jag hoppar över röstuppvärmningen & bloggar istället, eftersom jag lyckats använda bort min röst & därmed ingått pratförbud. Så går det när man skriker & hojtar i fasa & vredesmod utan ordentlig röstanvändning, & dessutom börjar bli förkyld... Även Jesper är alldeles tilltäppt i näsan & Josefina som just droppade in har migränkänningar. Men det är klart vi klarar det, tillsammans lyfter vi varandra!

Som Canoris säger: Det finns vägar i dalarna också. Dem kommer vi inom några minuter definitivt att hitta & sedan springa & sprudla & lida längs med tills det inte finns någon gräns för vad vi kan åstadkomma. Vi ska finnas & gråta & vänta & torteras & förbittras & hoppas & skrika & existera & inte tills inte ETT öga i publiken är torrt.

Jag vill rikta miljontals tack till det åttahövdade gäng (nio om man vill räkna med regi sören, & det vill man!) som jag fått äran att lära känna & lära känna på under dessa månader. För att inte tala om alla de andra, de som gör den här föreställningen till verklighet: producenten & produktionsassistenter & tekniker & scenografer & kostymörer & sminkörer & sufflörer & fotografer & webmastrar & styrelser & förmän & emeritusar av alla de slag & lapputdelar & planschdesignrar & alla alla alla till som bara funnits där. Inga namn nämnda, det går liksom bara inte. Ni är bäst.

Tack vare era insatser kan jag nu bara bekymra mig om mig själv & min röst. Det är skönt. Hur kan man då annars avsluta än med ett premiärnervöst småhemligt IIIIIIK? Jo, man kan konstatera att ni definitivt är värda att dö för.


Malou Zilliacus




PremiärDag, brända kakor och en puss till FörTova

10 December 2008 - 09:00

Nu är det dags! Det är den 10/12 och jag ska snart bege mig till borgen.. Jag tänkte att jag skulle baka lite vegankakor till publikbaren, så: jag rörde ihop smeten, klickade ut på plåt, in i ugnen, sen gick jag iväg..... efter ca 30 min kom jag på att kakorna var i ugnen... inte så bra... BRÄNDA :( Men, men, brända kakor är ingen katastrof men nog är det lite synd wink!


Mitt i kakyran får jag ett meddelande från finaste FörTova, och jag vill utbringa en blöt kyss till henne för att hon är den fina Tovan hon är =) utan henne hade producenten antagligen bränt mer än kakor! Det är många människor runt denna produktion som verkligen känns oumbärliga, det är fint att känna hur vi kommit till denna dag tack vare att så många människor som ställer upp. Nu de senaste dagarna har telefonen ringt med röster som säger: kan jag hjälpa till med något,Det betyder massa, även om det inte alltid finns något att delegera ut i stunden så är det underbart att få frågan.



Nu ska jag samla ihop mig, mina brända kaksmulor, och bege mig till borgen! Nu är det skarp läge!

Puss på er


Elin Bergelin




Efter en byggdag…

8 December 2008 - 19:00

Gårdagens byggdag blev just så stressig, mysig, svettig och alldeles alldeles underbar som befarat =) Jag tackar er alla! Nu går tiden sååå snabbt och imorgon är det pressvisning samt genrep... sen...sen.. är det dags! Tjo hooo =)

Vi ses (massor)!


Elin Bergelin




Att bygga en vägg

8 December 2008 - 14:00

Kl 07:35 klev jag och Stina in genom AF-borgens port från morgonens kyliga mörker, jag iförd ett par av hennes gamla jeans som gått sönder under byggdagen för Dante. Trots bara 1 och en halv timmes sömn inklämd mot väggen i en bäddsoffa delad med tre andra på Josefinas golv kände jag peppen i kroppen, jojomen här ska det byggas vägg! Vi startade med ett gäng reglar och gipsskivor och avslutade med – believe it or not – en vägg! Vem hade trott det? Efter alla dessa möten där vi abstrakt talat om material, konstruktion och idéer, så står plötsligt väggen där på plats, hur verklig och konkret som helst. Det känns koolt att se hur en vision som förmedlades på kollationeringen i september genom handfast arbete omvandlas till verklighet. Att mitt första besök på Beijer – när jag kände mig så liten och malplacerad i ett enormt bygglager – skulle ge oss nästan allt vad vi behövde i råmaterial och mer därtill. Att de krokiga reglar och skamfilade gipsskivorna som vi fick gratis, skulle efter lång tid av lagring i vårt gamla plåtgarage kunna användas för att sätta samman en miljö där teater kan utspela sig. Minst sagt koolt.

För att inte tala om byggdagen. Så många människor, så mycket aktivitet överallt, att det kan finnas en sådan glädje i att göra något tillsammans, att bära, bygga och rigga med sina egna händer och att se hur de samlade ansträngningarna får ett resultat. Det var verkligen häftigt! Jag vill ge så mycket cred till vår underbara producent Elin som lyste upp dagen med sin strålande närvaro (och för att hon höll sitt löfte om att där skulle finnas koffein, socker och producentkramar i mängder!) och sitt fantastiska sinne för organisation.

Vid åttatiden på kvällen kände jag hur min kropp gjorde uppror mot mig, och att hur gärna jag än ville stanna och se hur allt detta vi gjort skulle fungera med skådisar på scen, så fanns det inte en möjlighet på jorden att jag skulle klara av det utan en kroppslig kollaps. Sömnbristen som jag lyckats totalignorera under 12 intensiva byggtimmar tog till sist ut sin rätt och mitt komaliknande tillstånd skrek mig rätt i ansiktet. Men nu är bara det bästa kvar – den stundande galapremiären med tillhörande nobelfest – vad kan man mer önska sig?!

Byggiga och teknikiga kramar från Cecilia


Cecilia Paulsson




Byggdag nalkas..

6 December 2008 - 11:00

Nu har Markus, Magnus, Eric och jag varit och hämtat bygg/scenografi gruppens mycket väl förberedda material =) Allt står nu i AFborgen och väntar på morgondagens bygge... Vi har även inhandlat annat som kan behövas, som till exempel KAFFE som antagligen kommer vara uppskattat i morgon, inte minst av mitt humör =) Nu är vi så nära och jag börjar få lite fjärilar i magen, precis som det ska vara =) Jag har aldrig tidigare varit i ett sammanhang som ger de blandande och otroligt skiftande känslor som jag nu upplever, det är både lite läskigt och ack så härligt! Jag ser fram emot morgondagen och att få svettas tillsammans med er alla, och jag tror att den där känslan av att man verkligen lever kommer att närvara! För vad är en byggdag på borgen? Den kan nog vara alldeles mysigt, jobbigt, roligt, stressande, och alldeles alldeles UNDERBAR =) Vi får väl se!

Det jag vet är att vi alla kommer att jobba tillsammans, precis som vi gör med hela denna produktionen, och tillsammans kan vi göra detta till den mest underbara uppsättning!




Vi ses!





Elin Bergelin




Här bloggar vi som för närvarande är aktiva i någon av Lunds Studentteaters verksamheter under informella former. Vi ser bloggen främst som en kanal att ventilera våra tankar i och kanske till och med få en snabb återkoppling genom, både från aktiva medlemmar men även från andra som kanske inte han något med studentteater att göra.

Kommentera gärna vad som skrivs här om du vill. Kom dock ihåg att det bloggarna skriver inte nödvändigtvis reflekterar hela organisationens åsikter utan är i första hand snarare respektive persons individuella uttryck.