Blogg


Arkiv


Kategorier


Meta

Logga in

Från en avgående förman

29 Juni 2010 - 16:00

Nu har vi avslutat verksamhetsåret 09/10. Detta har varit ett fantastiskt år i LUST. Ni har slitit och kämpat och gjort något helt ofattbart. En succéturné med Först Föds Man Ju i AF Bostäders område under sensommaren, The Importance of Being Earnest den första engelska produktionen i Athen med 120 % sålda biljetter, en fantastisk huvudproduktion i konsertsalen där vi tog oss till bland annat Oxelösund i Den Gråtande Polisen och Elizabeth den gigantiska internationella produktionen som fyllde scenen med 24 skådespelare, även den i konsertsalen. Detta toppades med Hemligheternas tält under en galen karnevalen där mycket gick fel och en hel del blev rätt.


Det LUST medlemmar har gjort denna termin ÄR makalöst. Det vi framförallt har lyckats med är att visa att även vi, som teater, kan frodas och bidra ekonomiskt till AFs verksamhet. Detta verksamhetsåret har gjort det inget annat år gjort.Vila ut nu och njut av vad det än ni ska göra! För till hösten så startar vi igen under Marcus Björkqvists ( som nås på: forman [snabelus alfus] lundsstudentteaster.se ) ledning och jag är säker han kommer leda er på härligt galna äventyr. Jag kommer finns med någonstans i bakgrunden, och vi ses säkert vid baren!

För min del vill jag tacka er för allt ni gjort! Det har varit en galen kul utmaning att leda detta utskott! Vi har skapat glädje, vi har berikat vår fritid och möjliggjort den kreativa kraften inom utskottet och Lund, att skapa något enastående!

Nikolas Pieta Theofanous
Teaterförman 09/10


Nikolas Theofanous




Snart karneval!

17 Maj 2010 - 22:00

En liten tisdag, en liten onsdag och en liten torsdag sen är det karneval.

Spännande och väldigt märkligt.

Hemligheternas tält kommer bli något alldeles extra, Det är vi många som vet efter kvällens genrep av söndagens manus. Så mycket mer än så kan jag inte avslöja.

Pepp till alla som arbetar hårt i dagarna. Nu kör vi!


Disa Nordling




Valberedningsbryderier

30 Mars 2010 - 19:00

AaAAaaaaa! Villken kväll! Hur glad blir man inte som valberedning när massor av nomineringar kommer in och hur många som helst tackar JA?? Vilket intresse! Vilka fantastiska kandidater! Vilken ...eh..asjobbig uppgift! Nu har vi äntligen pratat, ringt, ringt upp, ringt upp igen, intervjuat, diskuterat, blött och stött och svettat oss fram till ett resultat - en styrelse och en förman! Kanske det svåraste beslut en LUST-valberedning fått fatta på mycket länge då vi haft så många superbra kandidater. Alla som deltog i processen hade massor att bidra med och vi gillade verkligen inte att behöva välja bort folk - det är dock helt fantastiskt att så många vill och vi uppmanar er alla att komma igen och kandidera nästa år!

På onsdag 7/4 presenterar vi förslaget - kom dit för guds skull och delta i röstandet! (vi skickar också ut förslaget på mail imorgon så ni får lite tid att fundera).

Kom på mötet och diskutera, ställ frågor - kanske motkandidera och framför allt rösta! Peppa andra att komma! Detta är VIKTIGT!

Som valberedning måste vi tillslut uppmana er att fundera noga över vårt förslag. Vi som suttit och tänkt på detta i massa veckor och intervjuat alla har verkligen jobbat för att få ihop den grupp som vi tror kommer leda studentteatern bäst under nästa år. Säkerligen - som på alla andra terminsmöten - dyker det upp något nytt och oväntat. Och som sagt - de som kanske motkandiderar är starka kandidater. Men tänk gärna en gång extra på just vårt mycket genomtänkta och framsvettade förslag.

Vi ses på onsdag!
/Eder valberedning (Anja, Elisabet, Tova och Nikolas)


Tova Bennet




Just när du trodde det var slut…

21 December 2009 - 12:03

Jag blev kallad "fd producent" i ett sms igår, och var tvungen att påpeka att tekniskt sett är det där "fd" inte riktigt sant ännu. Någonstans så trodde jag att Den Gråtande Polisen lades bakom oss när vi bar ut den sista säcken skräp och diskade de sista besticken, att äventyret tog slut med den där lilla tåren jag fällde när jag vandrade själv genom Lundagård i fredags eftermiddag och vände mig om för en sista titt på borgen och ljusen och Malmögänget som var på väg mot bussen på Bankgatan.

Likförbannat sitter jag här tre dagar senare, med den där evinnerliga Excelbudgeten, med en medproducent som har kvitton upp till armbågarna, och äter överbliven mjuk pepparkaka och fyller i Folkuniversitetetdokument. Och jag inser nog lite att nä, saker och ting är liksom aldrig över på riktigt. Man tänker "jaha, det var det" men glömmer vad man får med sig, hur man förändras, vilka människor man behåller. Även om jag snart är den där "fd producenten" så betyder inte det att den här hösten, den här galna fina omvälvande hösten, är något jag bara kan lämna bakom mig. Det är ni för fina för. Ni, som gjorde den här produktionen till något av det bästa jag någonsin producerat, ni, som gör mig knäsvag av stolthet och beundran, ni, som jag bara vill krama för att ni är så genuint fina människor.

Superlativen har haglat under hösten, men jag vet inte hur något annat skulle vara möjligt. FAN vad bra ni är. Vad vi är. Vad det blev. Det mest fantastiska? Polisen har slutat gråta, den feta damen har sjungit klart, men det är inte slut för det. Klappa dig själv på axeln, krama varandra, håll kontakten, recitera repliker när tillfälle ges, drick öl ihop, var nostalgiska, och fortsätt framför allt vara de fina fina människorna som ni är.

Vi ses nästa år!

Oändligt med kärlek,


Kajsa Magnusson




att vara nödbroms

20 December 2009 - 22:01

Jag är som jag är. & eftersom jag är som jag är finns det nåt inom mig som skulle göra så ont om jag inte skulle ha lyckats klämma ur mig ett enda ynka litet blogginlägg med tanke på den mångordiga pratmakare jag annars brukar vara. Faktum är väl helt enkelt att det har hänt så ofantligt mycket, både inom produktionen & inom mig för att jag skulle ha haft tid att blogga.

Denna höst har varit händelserik. Stundvis har det känts som om just dendär händelserikedomen hade kunnat vara en liten pyttesmula mindre generös med att berika just mitt (& mina kombosars - HJÄLP mig, hur böjs kombo i plural?!) liv. Ibland, när det bara känns som om allting har fastnat. När en bara letat efter den där nödbromsen, när en bara velat skrika "väntalitenustoppstoppstoppjaghinnerjuintemed".

Att då inse att jag ju faktiskt har haft min nödbroms. Att den nödbromsen inte varit särskilt konkret eller illröd, utan funnits där precis hela tiden. I teatern. I er. Till & med i repandet av de där scenerna som kunde kännas som om de aldrig satt som de skulle, till & med i de där lådorna & de där vidunderliga änglarna som bara flyttade starkare & bättre. I den där confessionlampan som tändes över Larven, i de där chokladtomtarna på ensemblens hängare, i de där citaten i sminklogen & i de där penslarna som förändrade inte bara våra ansikten utan även vår mimik, i kläderna som förbättrade eller försämrade vår hållning så att vi inte kunde låta bli att röra oss rätt, i de där ljuden som gjorde att vi fick in en dramaturgi i ryggraden. I de där scenograferna som bara tog så mycket ansvar & fixade,fixade, fixade. I de där producenterna som alltidalltid fanns överallt sådär att jag nånstans hoppades att de hade fått lite extratimmar i sitt te om morgnarna (den där extraingrediensen som vi i vårt kollektiv sägs ha i teet är bara ett rykte! Förstås!), i den där regissören som såg, som visste vad hon ville, som med sin envishet & ödmjukhet har gett oss alla en chans att utvecklas utav bara helvete. I de där människorna.

De där människorna, skriver jag. Det blir så fel. För det handlar ju om er. Allihop. Om oss. Det var ni & vi & jag som gjorde att jag i torsdags kunde sitta & vara en gråtande polishustru som sen blev en lipande Malou bakom scen när vårens första morgon nalkades. Det var ni & vi som gjorde detta.

Här sitter jag nu ganska många mil bort & tänker att det är inte klokt egentligen att det var iförrgår som vi städade undan allt & lade hela Den gråtande polisen bakom oss. & klokt är det inte. Men alldeles jävla fantastiskt.

Östliga kramsnökramar till alla er som agerade nödbroms i min höst, till alla er som gjorde allting värt allting & till dig, teatern, som lät mig undfly verkligheten just då det behövdes & på sätt komma den närmare. Nu: vila. Det är vi alla värda, mina kära mednödbromslingar. (& förresten, den där extratimmen, den som jag förlorade när jag åkte till Finland, den ska ni alla få i morgonteet imorgon. Se det som en tidig julklapp.)


Malou Zilliacus




Johanna speaking

18 December 2009 - 00:01

Testing testing...
Så sitter man här då, ännu några timmar till klockan slår sju, men bördan känns outhärdlig. Det måste bara fram ett inlägg.
Konduktören hälsar från tjänstekupén, mackorna är ever-fräsch!
Vart är producenten?! Fortfarande kvar, än är allt under kontroll...
Trots halsfluss från vissa håll så sitter vi här och är aningen nostalgiska och ledsna och glada och ett fruktansvärt fint gäng.
Ryktet ahr börjat sprida sig om en fin städdag imorgon, kommer du?! Vem vill inte röja bland ölburkar och torkat rosévin. (Som såklart drickes dagen till ära)
Snöängel på tacket, vår-skriet är skriet vad mer kan man önska? Jo kanske, att äpplet till maken skulle falle... nej, men att natten ine tar slut..på läne än... ses kl sju!
Whiou whiou!


Kajsa Magnusson




Mitt hjärta är fortfarande alldeles rosa

14 December 2009 - 09:00

av lördagen. Succéföreställning följdes av succéfest, sju på morgonen gick jag hem genom Lund med världens godaste nattsvampstuvning (och några öl) i magen, med en så himla god känsla av "fan! att vi gjorde det!".
Utdrag ur mitt tal under middagen:
"i ett sällskap av professionella strävar man själv efter att bli professionell. Och i ett sällskap av professionella blir varenda timme på expen som en minut. Ikväll firar vi vår fantastiska ensemble som fick stående ovationer och blev inkallade två gånger. Men vi firar också alla andra som inte fått stående ovationer men som verkligen förtjänar det"

Precis så är det. Jag vill ge varendaste människa i den här produktionen en alldeles egen stående ovation, för sådan kvalitet ni håller! Vad professionella ni är! Jag kan stolt säga till alla jag känner "kom på en fantastisk föreställning" och mena det.

Tack så himla mycket. För att ni är så duktiga, så dedikerade, för att ni jobbar så hårt, men också för att ni är så fina människor.

Mer sappy blogginlägg (om det går) kommer fredag, när allt är över. Fram tills dess kör vi, eller hur?


Kajsa Magnusson




framåt morgonen

13 December 2009 - 05:01

Jahaja...
Sitter således här och undrar om detta inte är en början på en fin tradition, att skicka blogg-inlägg kl 7 på morgonen.
Men har man sagt det så får man stå sitt kast - detta är delvis till (och på grund av) dig regisa smile

Vad säger man så här helt enkel? Man finner bara inte ord. Premiären är över, och förutom en viss nödbroms som personen vid tangenterna borde haft koll på, så gick det hela fantastiskt. Vilken grej, vilka människor, vilket kalas (vilken mat!)
Men det är ju en dag i morgon också. Och lyckligtvis så har ingen kommit bort den här gången, jag har inga öl i väskan och inga extra par skor, så det kommer nog att vaknas till en ganska normal morgon. Förutom då den här... vad heter den... den gråtande polisen, som ska spelas imorgon. Hoppasan. Kanske skulle man försöka efterlikna Staffan en smula.

Skulle du mot all förmodan ännu inte haft det stora nöjet att besöka dgp, så passa på i veckan. Årets upplevelse är nästan att ta i i underkant.



Johanna Pedersen




Tidigare

Här bloggar vi som för närvarande är aktiva i någon av Lunds Studentteaters verksamheter under informella former. Vi ser bloggen främst som en kanal att ventilera våra tankar i och kanske till och med få en snabb återkoppling genom, både från aktiva medlemmar men även från andra som kanske inte han något med studentteater att göra.

Kommentera gärna vad som skrivs här om du vill. Kom dock ihåg att det bloggarna skriver inte nödvändigtvis reflekterar hela organisationens åsikter utan är i första hand snarare respektive persons individuella uttryck.